Kåta polacker.
Då har jag äntligen lyckats klämma mig igenom ett av 2012 bästa rollspel. Spelet heter The Witcher 2. Det är så bra att Obama fick en kopia när han var på besök i Polen. Det ni! Spelet är inte utan sina problem, men de bra delarna väger över så pass mycket att spelet är bra.
Återigen får man återta rollen som Geralt. Han har som jobb att jaga monster och få pengar för det. Han har däremot en förmåga att bli inblandad i diverse politiska intriger och annat jobbigt. I detta spel blir han anklagad till kungamord samtidigt som han försöker återfå sitt minne och hitta sin flickvän som tydligen har försvunnit. Spelet är djupare än så, men det skulle vara för jobbigt att skriva om.
The Witcher 2 är en klar förbättring efter det ganska skakiga första spelet. Det mesta har förbättrats, allt ifrån striderna, till musiken, till grafiken, till allt. Nackdelen med att allt har blivit större, och bättre är att spelet kräver en riktigt bra dator. Och jag menar en riktigt bra dator. Även på medelinställningar kommer spelet att lagga under vissa strider och i vissa miljöer. Spelet är också svårt. Jag spelade igenom spelet på easy för att jag inte orkade dö under varje strid. Sånt lämnar jag till Dark Souls eller Super Mario. Däremot insåg jag att jag missade en hel del i spelet i och med detta då striderna kan bli jäkligt djupa och roliga. På easy blev det mest Diabloliknande tryckande på vänster musknapp.
Styrningen är kass för tangentbord. Detta spel skall spelas med kontroll för att funka som bäst. Detta i kombination med svårighetsgraden gör delar i spelet väldigt irriterande.
Handlingen är jäkligt bra och flyter på. Miljöerna är underbara och sprudlar fantasy. Röstskådespelarna är mycket bra och det är lätt att dras in i spelet när man väl sätter sig ned och spelar det.
The Witcher 2 är ett spel för vuxna. Inte för att det innehåller en hel del sex, utan för att handlingen och spelet i sig är komplicerat och "moget". Tycker du om rollspel och har en pc eller xbox så skall du spela det här.
The Witcher 2 är det snuskigaste som kommit ifrån Polen sedan Stanislaw Lem...Författarskämt, so fun...
/Johan
Face off
Nej, det är inte den där actionrullen av John Woo. Ni vet den där filmen där Nicolas Cage och John Travolta byter ansikten. Jag tycker den är ganska underhållande faktiskt! Nåja, det är som sagt inte den jag skall skriva om nu, utan nu skall det handla om teveprogrammet vid samma namn.
Som ni, kära läsare, kan se så handlar programmet om smink. Men inte vilket smink som helst, utan snarare make-up för film. Upplägget är taget direkt ifrån, Top Model, Project Runway och andra kända program som är så poppis nu för tiden. Några tävlanden är med i programmet och i Face Off tävlar de om en massa pengar och smink så de kan starta en karriär som make-up artist. Vägen dit kantas av utmaningar och diverse omröstningar och för varje avsnitt är en deltagare tvungen att lämna showen, tills bara vinnaren är kvar.
Jag skulle vilja passa på att klargöra att med make-up så involverar det också monstermasker, kläder samt andra attiraljer. Som ett program skall deltagarna skapa en utomjording som en modell sedan skall porträttera. Nästa avsnitt är det zombies som gäller. Och så vidare.
Face Off är underhållande. Däremot är det inte lika mycket drama som många andra liknande program. Vissa avsnitt är lätt jobbiga att se på, som när det är med dansade zombies...
Behöver du se ett program med flickvännen men vill inte sjunka så lågt som Svenska Hollywoodfruar eller Top Modell? Välj då Face Off.
/Johan
The folly of the world
Jesse Bullington är en speciell fantasyförfattare. Hans böcker utspelar sig i Europa runt 1400-talet och är en av de få fantasyböcker som faktiskt har en litteraturlista i slutet, vilket jag tycker är kul! Folly of the world är inte något undantag från ovanstående mening.
The folly of the world utspelar sig i Nederländerna under 1400-talet, och vi får följa Jan, Sander och Jolanda och hur de skall lyckas lura omvärlden om att de är av adlig börd för att på så sätt få en massa rikedomar och ett bättre liv i ren allmänhet. Självklart är det inte riktigt så lätt utan vägen till det fina livet och rikedomar kantas av diverse motgångar och annat som ställer sig ivägen.
Jesse Bullington skriver skitig fantasy. Många av de scener som finns i boken är rent ut sagt otrevliga att läsa och det var inte sällan jag grimaserade och även skippade de lite väl ingående sidorna där Jan och Sander hade mycket manlig närkontakt med varandra. Samtidigt är det här boken är som bäst. Beskrivningar, skeenden och interaktionen mellan de olika karaktärerna är lysande. Som läsare vet man precis vad som händer och allt är klart. Även fast man kanske inte alltid vill veta...
Första halvan av boken är underbar. Den är spännande, äcklig, rolig, karaktärerna är intressanta och de är levande. Under den andra halan stannar boken upp och den är inte lika intressant längre. Helt plötsligt kändes de återstående 200 sidorna som 1000.
The folly of the World är inte Jesse Bullingtons bästa. Den är okej, men inte så mycket mer. Läs hans andra två istället.
/Johan
