Kärlek.
Vissa tror att kärlek är underbart. Att kärlek är färgen röd, rosor, små gulliga presenter och kyssar på morgonen. De har fel. Kärlek är ångest, förtvivlan, hat och ond bråd död.
I alla fall om man skall tro spelet Catherine.
Du spelar den ganska bekväma Vincent som är nöjd med sitt liv. Han har ett par vänner som han hänger med varje kväll på den lokala krogen. Jobbet han har som programmerare är lagom slött och hans flickvän har varit ihop med honom i fem år. Men nyligen har det börjat knaka i fogarna; på nätterna har han mardrömmar, flickvännen Katherine har börjat nämna hemska ord som "barn" och "giftermål".Efter ett ovanligt jobbigt gräl med Katherine super Vincent sig full och i ångestdimmorna blir han förförd av den unga, och mycket utmanande Catherine.
Catherine är en dejtingsim som är ett skräckspel som är ett pusselspel. Det är en mycket udda blandning och är det enda i sitt slag. Jag har lite blandade känslor om detta spel då det å ena sidan är mycket bra, men å andra sidan så är det inget toppspel då det märks att Catherine är menat för en japansk, manlig, publik i första hand. Vad som gör spelet bra är handlingen, stilen och den övergripande designen, röstskådespeleriet samt dess unika spelstil.
På minussidan finns det som jag stör mig på i många japanska titlar nämligen att huvudkaraktären inte käns så normal som man vill få honom att vara. Spelskaparna har nog velat ge Vincent en stil som skall tilltala de flesta män i min ålder. Tyvärr misslyckas de då Vincent har en förmåga att svettas och börja stamma så fort hans flickvän frågar vad han vill ha för kaffe. Jag skulle också önskat lite mer spel i spelet då det är en jäkla massa videosekvenser.
En annan sak som jag inte direkt irriterar mig på, men som ändå är värt att nämna är en så kallad "karmamätare". Dessa används ofta i spel, som Mass Effect, för att se hur ond respektive god ens karaktär är. Problemet med dessa är att det aldrig är värt att vara lite halvgod, eller lagom elak, för då får man alltid ett kasst slut. Man måste alltid gå all out för att det skall bli ett resultat i slutändan.
Nåja. Catherine är ett bra spel som jag tycker att de flesta borde spela just för handlingen och för att det är udda som attan. Fast så himla läskigt är det inte. Däremot kan jag hålla med om att kärlek är mest ångest.
/Johan
Kommentarer
Postat av: J
Vafalls!
Trackback
