kullberg

Som valv efter valv Växer Orden Tanken slår oss Vad gör vi här?

Krigshammaren är tappad.

Det var länge sedan jag spelade Warhammer och Warhammer 40.000. De där små tenn och plastfigurerna lockar mig inte längre annat än med nostalgiska minnen. Spelet är fortfarande otroligt populärt runt om i hela världen men vad som är intressant för mig är den litteratur som har skrivits om speluniversumet. Det är imponerande hur pass många böcker som faktiskt skrivs om Warhammervärlden, med varierande kvalité, men ändå underhållande.

På senare år däremot tycker jag att kvalitén har dalat och det har kommit ganska många böcker som jag tycker inte borde ha trycks. Ett exempel på detta är bokserien som heter Battle of the Space Marines. Jag försökte läsa en av dessa men det gick bara inte.

Då skall vi inte ens prata om Henry Zhous senaste verk...

Men Kejsaren ger och Kejsaren tar. Efter att mina förhoppningar hade krossats totalt så var det med viss skepsis som jag öppnade The Outcast Dead. Skriven av Graham McNeill.  Den handlar om Kai som är tvungen att fly ner i Terras slum då han har fått reda på en hemsk hemlighet. Jag tycker att den var den mest intressanta och välskriva warhammer 40.000-boken på länge, även fast slutet var lite väl förutsägbart.

Just nu håller jag på att läsa Embedded av Dan Abnett och jag kan avslöja att den artar sig bra...

/Johan

Dan Abnett har ju också skrivit en del 40k böcker så det var ju en mycket passande parantes du fick till där på slutet. Själv har 40k världen aldrig lockat särskillt mycket dels för att jag kom in i tennfigurer lite för sent och dels för att om jag vill ha en gotisk och mörk framtid med stora rustningar och hemska monster så spelar jag Mutant Chronicles.

Jag kan helt klart förstå att du inte är något fan av Warhammer. Jag tycker under senare år att den har blivit mer och mer trist att följa. Den har på något sett blivit allt mer bajsnödig och ostig. Mutant Chronicles, det var länge sedan!