Lone survivor.
Det finns tre saker jag är himla trött på när det kommer till skräck och en genre av skräck som har vuxit fram det senaste åren. Jag är trött på zombies, vampyrer och i viss mån varulvar. Dessa tre element har blivit så himla uttjatade att jag får panik så fort jag ser en ny film/bok/serie med dem. Den genre jag är trött på är den moderna skräckromantiken som har vuxit fram i och med Twilightböckerna. Det har till och med kommit ut en bok som handlar om en zombie som blir kär i en ung kvinna. Nu gillar tydligen tonårstjejer nekrofili också...
Det råder även inflation inom spelvärlden när det gäller skräck, fast av helt andra skäl, nämligen ekonomiska. Skräckspel säljer helt enkelt inte så bra som actiontitlar och då väljer spelföretagen att göra mer actionorienterade titlar. De senaste skräckspelen har kommit från mindre utvecklare och det nu vida kända spelet Amnesia: The Dark Descent slog många rekord på läskighetsskalan. Ett lite mer nytt spel är Lone Survivor och borde klassas som ett zombiespel.
Lone survivor utspelar sig i en liten stad där de flesta invånare har dött och blivit monster. Du har överlevt och måste nu ta reda på vad som hänt. Spelet är en sidoscroller med arkadgrafik. Det märks att spelskaparen har hämtat mycket från de första Silent Hillspelen då monstren är surrealistiska, miljöerna likaså och musiken är mycket skum. Spelet är bra, men lite väl kort. Jag klarade ut det på tre och en halv timme. Detta skall då vägas upp mot att det finns olika slut som beror på hur du spelade spelet. Såg du till att laga ordentlig mat, rädda katten (det är klart du kommer göra det), ta lite droger och göra annat smått och gott så får du ett bättre slut. Om inte kommer det gå kasst för dig.
Lone Survivor är lite läskigt och samtidigt intressant då man vill veta vad som egentligen händer. Men jag kommer nog inte spela det igen. Helt klart värt att köpa under någon rea.
/Johan
Kommentarer
Postat av: The Dan
Postat av: The Dan
Hmmm. Min första kommentar blev konstigt men jag skyller på händer som fortfarande darrar efter morgontet (Det te man dricker på morgonen (te? the? thé? Jävla ord egentligen)).
Spelet såg helt klart annorlunda ut men det är synd att indiestudios nästan alltid gör kortare spel. Självklart handlar det många gånger om budgeten men det kan tyvärr ge ett spel en känsla av att ha varit lite utstressat.
Postat av: Johan
Te kan stavas på flera olika sätt, beroende på hur mycket av en kosmopolit man är.
Spelet är bra, men det hade nog varit bättre om det hade varit längre för det finns potential till att fylla ut det.
Trackback
