Nostalgi.

Naw!
Dan kröp ihop bakom spelledarskärmen för att gömma sig. Han knöt sina händer för att hindra dem från att skaka.
Visa ingen rädsla, tänkte han.
De satt bara där, skrattade, pratade, några sneglade förväntansfullt på honom. Förberett ett äventyr? Det var vad de tänkte, vad de trodde. De hade ingen aning.
Nervöst plockade Dan upp några tärningar, en udda skara geometriska slumpgeneratorer. Han slog några slag, låtsades att han brydde sig om resultaten. Egentligen brann hans hjärna, ett inferno av clichéer och stereotyper. Desperat försökte han skapa en idé, ett amalgam av tv-serier och b-filmer.
I desperation började han gräva bland böckerna. Monsterboxen, den skulle behövas, ingen tvekan om saken.
Humanoida? Inte direkt. Den var bara bra som rasbok. Legendariska, förutsägbart och tråkigt.
Kaos...
Dan rätade på ryggen och lät blicken svepa över spelarna. De pratade och skrattade, fullkomligt ovetande.
Dags att lära dem vad smärta verkligen betydde.
Usch...Kaosboken. När den kommer fram vet man att det kommer gå åt skogen.
Så det var DET du gjorde när Claes o jag satt hemma och var oroliga!!!!kina
Blanda inte in Claes i dina oroligheter nu. Han brydde sig inte.