Kulturtips
Efter en längre tids bloggångest hoppas jag kunna återvinna förtroendet för min egen förmåga. Brorsan har som tur är hållit ställningarna hyfsat bra. Jag tänker börja enkelt genom att bjuda på mina bästa kulturella upptäckter från den senaste tiden. Vi börjar med musik.
Hammock. Ett amerikanskt tvåmansprojekt från Nashville. Upptäckten gjordes på den oerhört trevliga baren Bartaruga i Rom.
Hammock (http://en.wikipedia.org/wiki/Hammock_(band)) är lite ambient, lite atmosfäriskt, sjukt skön musik. Deras fantastiska fullängdsalbum från 2010, Chasing after shadows, finns på Spotify.
Lyssna och njut, så återkommer jag snart med fler konkreta förslag på någonting att läsa, någonting att äta, och någonting att titta på.
/Anna
Krigshammaren är hittad.
För inte så länge sedan beklagade jag mig över hur tråkiga warhammerböckerna har blivit under senare år. Men självklart såg någon högre makt till att jag skulle få ta tillbaka mina illa vägda ord. De cirka 700 sidorna som The Word Bearers omnibus består av läste jag igenom på dryga veckan. Det är inte så konstigt då handlingen inte är särskilt komplicerad och språket är enkelt.
Vi får följa den elaka Marduk och hans anhang och fler elakingar och deras krig mot kejsarens imperium. Lite intressant är att i den första boken, en omnibus är en bok med tre tidigare utgivna böcker samlade, visste jag inte att Marduk var huvudkaraktären. Det förstod jag inte föränn slutet. En annan ganska kul sak som jag fäste mig vid av någon anledning var att Marduk säger till sina anhängare att de kommer vinna över Imperiet då han och hans trupper står enade medan Imperiet faller sönder sakta på grund av att de har så mycket inbördes strider för sig. Ironiskt nog så spenderas en stor del av böckerna till att beskriva Marduk och hans anhängares bråk med varandra och hur allt hela tiden riskerar att falla sönder på grund av detta.
Nåja. Trots det så är Word Bearers omnibus en bra warhammerbok där man får följa "de onda". För den som letar efter enkel sci-fi utan mycket baktanke eller IQ. Tack vare denna bok har jag inte förlorat hoppet om warhammervärlden ännu.
/Johan
Mode.
Då både syster och flickvän tycker att jag skall skriva om mode så får jag, som en god bloggare och skapare av nya trender i denna ytliga värld, helt enkelt skriva om lite kläder och sånt med jämna mellanrum för att hålla mig på god fot med de fagra tu.
Jag har upptäckt en hemsida som säljer snygga kläder. Det började med att jag fick en tröja av min syster för ett bra tag sedan. Hon hade köpt den i London på någon butik. Nu förra julen fick jag en till som också var himla fin. Båda med Star Warsmotiv, lite lagom nördigt, sånt som jag gillar alltså. Kvalitéen är himla bra, färgen håller och tyget drar sig inte. Det enda som talar emot är priset då 300 riksdaler för en t-shirt är ganska högt. Men vad gör man inte för att se snygg ut?
Kläderna jag pratar om går att beställa från http://chunkclothing.com/. Butiken ligger i England så frakten blir billig. Till skillnad från att beställa från http://www.thinkgeek.com/. Think Geek är en himla bra sida men med tanke på att företaget är i USA så är det himla dyrt att beställa saker därifrån.
Och där tog mitt intresse för mode slut.
På tal om något helt annat än kläder så har jag snart läst ut en till bok som jag skall skriva om. Jag tänkte också skriva om kampsport och träning då jag har börjat med det igen. Om någon har träningstips för ben, rygg och mage säg gärna till.
/Johan
Nytt år, nya förväntningar.
Jag skulle vilja skriva lika smarta inlägg som Dan och analysera böcker på ett djärvt sätt samtidigt som jag hänvisar till Kristers skrev, men jag ids inte. Då min andra hälft har flytt till Italien med sin pöjk så får jag helt enkelt fylla tomrummet med lita allmänt prat. Något annat som gapar tomt är min spelhylla vid mitt ps3 (eller heter det min ps3?). Men jag fruktar inte då jag ser fram emot ett par släpp under året som gör mig lite glad, eller iallafall tanken på dem gör mig lite glad och förväntasfull.
Mass Effect 3
Äntligen får vi veta hur det skall gå för Shepard och hans kollegor när de måste försvara galaxen mot The Reapers. De två tidigare spelen är några av mina absoluta favoriter inom action-rpggenren. Jag vill veta om galaxen kommer gå under, kommer Thane överleva och hur ser Tali ut under masken?
Diablo 3
Snart är det här. Spelet som kommer skicka många nördar till sjukhuset då deras pekfinger helt plötsligt har gått av på grund av att de klickan för mycket, för snabbt och för hårt med musen. Jag vill att alla jag känner köper det här spelet och spelar det med mig, annars kommer det rinna en tår ned för mitt ena öga, och ni vill väll inte se mig gråta?
UFO: Enemy unknown.
Nu undrar ni säkert varför jag har lagt upp en bild på detta gamla spel. Det är så att under 2012 kommer en ny version av denna klassiker släppas. Det är ett underbart initiativ och jag ser fram emot att får försvara jorden åter en gång, utföra experiment och forska fram nya vapen. Laservapen ftw.
Det var mina spel som jag ser fram emot mest under det kommande året. Jag har säkert glömt några, men så kan det vara. Thief 4 har fortfarande inget releaseår men det finns med i skuggorna...Vilket spel ser du mest fram emot?
/Johan
Mansions of Madness
Tänk er spelet Cluedo fast större, bättre och svårare och istället för Kapten Senap som har mördat någon i biblioteket med en skiftnyckel så är gärningsmannen en galen doktor som vill utföra experiment på några stackare. Det är lite häftigare.
/Johan
Jag har spelat Mansions of Madness, ett brädspel från företaget Fantasyflight games. Det är baserat på H.P. Lovercrafts noveller. Jag är helt klart imponerad av hur kul det var att spela. Reglerna var ganska enkla efter att vi hade kommit igång med spelandet. En av spelarna har rollen som spelledare medan de andra skall lösa ett mysterium genom att arbeta tillsammans och hitta ledtrådar samtidigt som spelledaren styr alla monster och annat elakt som gör spelarnas liv jobbigt.
Båda gångerna fick jag vara spelledare och jag tyckte det var himla kul även fast det kändes överväldigande till en början innan jag hade fått koll på de flesta reglerna. De tre jag spelade med verkade vara nöjda, de vann ju första omgången med en hårsmån. Andra omgången slutade lika.
Det enda jag tycker är ganska dåligt med spelet var att rollen som spelledare är tudelad. Med det menar jag att jag slets mellan att vara väldigt elak mot mina kamrater och köra över dem totalt då reglerna lutar en hel del åt spelledarens favör. Å andra sidan ville jag att det skulle vara roligt att spela och få spelarna att hitta ledtrådarna och på så sätt få reda på mer om handlingen. Det är en svår balansgång att gå.
/Johan
"War. War never changes."
Dan Abnett kan skriva om krig. Han har förmodligen lärt sig det efter alla sina böcker han har skrivit om Warhammervärlden. Nu skall jag inte vara orättvis han har faktiskt skrivit massor med böcker, serier och annat till en hel hög olika företag. Vill ni se hela hans lista så finns den här: http://www.fantasticfiction.co.uk/a/dan-abnett/. Jag skulle ocks vilja passa på att säga att han är en av de bättre action sci-fiförfattarna jag har läst på länge. Hans böcker håller en lagom hög nivå så man förblir intresserad men samtidigt är de inte så svåra att de blir långtråkiga.
Med det sagt så tycler jag att herr Abnett skall träna sig på att skriva sci-fi som inte involverar soldater och krig. Just för att träna sig. Han börjar kännas som en one trick pony; han kan skriva om hur folk skjuter på varandra men om andra saker så falerar han snabbt. Det märks i hans senaste verk Embedded där första halvan av boken utspelar sig i ett icke krigstillstnd och den andra halvan är mer actionladdad. Det märks också att Abnett inte har skrivit Embedded för Games Workshop (vilka äger Warhammer) då han får fylla sin text med the F-word.
Jag skulle vilja läsa in mer i boken än vad som står men nu när jag tänker efter så ser jag Embedded som en ganska platt, men underhållande sci-firoman som är utmärkt att läsa på soffan eller hängmattan. Den tillför inget nytt för Abnett men den visar heller inte att han har blivit sämre som författare. Jag önskar att han kunde vara mer som Hannu Rajaniemi (http://www.fantasticfiction.co.uk/r/hannu-rajaniemi/) i sitt skrivande, men det är nog för mycket att önska.
/Johan
I used to be a gamer, but then I took an arrow in the knee.
Till skillnad från min bror så skulle jag vilja placera Elder Scrolls V - Skyrim på en av topplaceringarna för förra årets spel. En osannolikt stor och till synes oändlig värld breder ut sig, och endast din egen tidsbrist sätter gränserna för vad som är möjligt att göra. Erfarenhetspoäng ges inte av dödande, utan av övningar på färdigheter. Yrke väljs fritt, och kan ändras under spelets gång. Stridsspecialiteter likaså, och dessa styrs inte alls av val av ras till skillnad från så många andra spel i genren. Grafiken lämnar en del att önska, men sen när har vi ogillat Minecraft eller Final Fantasy VII för det? Jag njuter av varje minut Skyrim jag kan få, och min stackars PS3-kontroll får sitta på laddning mest hela tiden. Heja!
/Anna
Té och musik
Man skall alltid dricka té. Det är bra för själen. Kom hem till Uppsala efter två veckors vilande i Visby och sitter just nu och avnjuter en kopp Samuraité. Samtidigt lyssnar jag på musik från spelet Machinarium. En helt klart oslagbar kombination.
Förövrigt har jag läst klart en bok som heter Embedded och jag kommer skriva om den på söndag, tror jag.
Vilket är ditt favoritté?
/Johan
Ambitioner och löften
På grund av bristande disciplin tänkte jag i år satsa på nyårsambitioner, snarare än löften.
/Anna
Krigshammaren är tappad.
Det var länge sedan jag spelade Warhammer och Warhammer 40.000. De där små tenn och plastfigurerna lockar mig inte längre annat än med nostalgiska minnen. Spelet är fortfarande otroligt populärt runt om i hela världen men vad som är intressant för mig är den litteratur som har skrivits om speluniversumet. Det är imponerande hur pass många böcker som faktiskt skrivs om Warhammervärlden, med varierande kvalité, men ändå underhållande.
På senare år däremot tycker jag att kvalitén har dalat och det har kommit ganska många böcker som jag tycker inte borde ha trycks. Ett exempel på detta är bokserien som heter Battle of the Space Marines. Jag försökte läsa en av dessa men det gick bara inte.
Då skall vi inte ens prata om Henry Zhous senaste verk...
Men Kejsaren ger och Kejsaren tar. Efter att mina förhoppningar hade krossats totalt så var det med viss skepsis som jag öppnade The Outcast Dead. Skriven av Graham McNeill. Den handlar om Kai som är tvungen att fly ner i Terras slum då han har fått reda på en hemsk hemlighet. Jag tycker att den var den mest intressanta och välskriva warhammer 40.000-boken på länge, även fast slutet var lite väl förutsägbart.
Just nu håller jag på att läsa Embedded av Dan Abnett och jag kan avslöja att den artar sig bra...
/Johan
Det nya årets första skälvande minuter
Vi tillbringade just dessa framför den avslutande episoden av nedan beskrivna filmsvit. 1983 såg Episod 6 - Jedins återkomst dagens ljus, och miljoner människor fick äntligen veta hur det slutade. MEN - här blir det ingen spoiler (kanske lite onödigt med varningarna innan, alla har väl sett Star Wars?). Vi är inte direkt kända för att alltid hålla oss med den mest aktuella och brännande färska kulturen. Såvida det inte gäller spel, förstås. Jedins återkomst är i många avseenden ett mästerverk. Skådespeleri, kostymer, dramaturgi... Full pott! Det enda som möjligtvis lämnar en del att önska är ewokerna på skogsmånen (vad är det för ord egentligen?) Endor. SAMT den återigen hopplösa och gammalmodiga kvinnosynen med Leia i ormbikini som ett hjälplöst våp. Töntigt!
Eftersom det var just under nyårsnatten denna otroliga tillställning ägde rum bör kanske några exempel på galaklädsel från stunden presenteras. Först ser vi en snygg hipster-influerad bloggstil (datorn är dock min, ingen annans):
Johan Kullberg
Gott nytt stilår! /Anna
Imperiet ger igen! (Spoilervarning).
1980 kom den efterlängtade uppföljaren på Star Wars episod 4 A new hope. Uppföljaren fick namnet Star Wars episod 5 The Empire strikes back. Mustigt värre.
Det verkade gå så bra för rebellerna i slutet på episod 4, de lyckades spränga Dödsstjärnan i sista sekunden, men det verkar ha hänt en hel del då de har tvingats flytta till en liten bas på snöplaneten Hoth. Där har Han Solo, Luke och Leia tillsammans med Chewbacca, r2d2 och c3po blivit bff. Denna gemenskap bryts när Darth Vader hittar dem och jagar dem på flykten. Luke och r2d2 åker till Dagobah för att söka upp Yoda. Det går bra, Luke lär sig om Kraften och åker vidare när han får reda på att hans vänner ligger risigt till.
De har blivit jagade till en gruvplanet som leds av Lando. De tror att de får hjälp där men deras vän Lando har blivit lurad av Darth Vader och han väntar på dem. Kvickt fryser han ned Han Solo och skickar honom till Tatoinne (stavning?) De andra lyckas fly medan Luke stannar kvar för att möta sin nemesis.
I avslutningen kämpar Darth Vader mot Luke. Vi kan konstatera att striderna är något tröttare än i de tre nyare filmerna. Trots detta så är slutstriden dramatisk och den blir verkligen speciell och memorabel i och med de odödliga orden från Darth: "No, I am your father."
/Johan
