Diablo 3
Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet. Livet var bättre då. Jag kommer ihåg när min vän Leo fick hem ett demo på ett spel som hette Diablo. Det var ett actionrollspel där man gick ned i en kyrka, mördade demoner och odöda på löpande band för att till sist leta sig ned till helvetet där man fick möta ärkedemonen himself, Diablo, och ha ihjäl honom. Demot, och senare spelet var underbart. Det hade atmosfär, sjukt bra musik, enkla kontroller och för den tiden bra grafik. Det var också då jag fick upp ögonen för Blizzard.
När jag gick på gymnasiet kom Diablo 2 ut. Det var också jäkligt bra. Spelet ändrade endel men behöll ändå den underbara atmosfären, musik, styrningen och allt som var bra. Jag minns fortfarande musiken och den spelas ännu ibland när jag spelar rollspel med mina kompisar. Tristramgitarren någon?
Jag minns den 15 Maj 2012, mitt liv var bättre då. Jag slängde mig över paketet som om jag vore sju år och det var julafton igen. Jag hade ju väntat länge på detta överhypade spel. Dagen efter fick jag äntligen spela det av Blizzard.
World of Warcraft, förlåt, Diablo 3 är ett bra spel. Det är ett sjukt välproducerat spel som är mycket välbalancerat. Det är enkelt att spela med sina vänner (när de behagar att spela med mig...Forever Alone). Jag måste också säga att jag är förvånad över hur beroendeframkallande spelet är i all sin enkelhet. Men det är också i sin enkelhet som spelet faller. Spelmakarna har i princip tagit bort all form av spelarintegration från spelet. Att levla spelar ingen roll riktigt, alla karaktärer har i princip samma utseende och du kan ändå köpa allt du vill på ett aktionshus så loot spelar ingen roll.
Istället för atmosfär har Blizzard satsat på story, vilket enligt mig inte funkar så bra. Vem spelar Diablo för storyn? Man spelar det för loot och action. Till och med musiken har de lyckats förstöra. Grafiken är inte så bra, den uppfyller sitt syfte men i samma veva påminner den väldigt mycket om World of Warcraft. Man skulle kunna säga att spelet är egentligen World of Warcraft men men en elakare uppsyn och annan spelvinkel.
Blizzards kassa ursäkt till DRM klagade jag på innan och det känns fortfarande inte som jag äger spelet jag köpte.
Diablo 3 är kul att spela med vänner, annars inte mycket att hänga i granen. Levelsystemet gör så att spelet inte blir intressant att spela om efter att jag har klarat det.
/Johan
Tinker, Tailor, Soldier, Spy.
England är grått och brunt, i varierande nyanser. Vädret är i princip alltid grått och regnigt. All människor är gamla, gråa och fula, dock inte Colin Firth, han är ursnygg som alltid. Tinker, Tailer, Soldier, Spy är en spionthriller. Filmen är bra, mycket bra.
I huvudrollen ser vi Gary Oldman som får i uppdrag att hitta en rysk dubbelagent inom den engelska underrättelsetjänsten. Det visar sig snabbt att det är någon av hans närmaste kollegor som är den skylldige. Gary Oldman, och de andra i filmen, gör en mycket bra rollprestation. Inte så konstigt med tanke på att alla roller har mer eller mindre kända skådespelare vilka de flesta håller, enligt mig, en hög standard på de filmer de är med i.
Det är svårt att prata om en sådan här film utan att förstöra förmycket av handlingen. Men jag kan säga att jag var ganska förvånad på slutet, men bara ganska.
Se den och förundras över den underbara färgpalletten som filmen bjuder på.
Clementine.
En av mina favorit steam punk-författare (fin särskrivning) Cherie Priest har skrivit en kort bok som, lika de föregående, utspelar sig i USA under det utdragna inbördeskriget. Huvudpersonen Isabella Boyd är en agent som skall leta reda på en ädelsten, stor som en mindre apelsin och är orange till färgen för att stoppa unionen från att använda den till ett supervapen.
Till sin hjälp har hon tre motvilliga herrar som har fått sitt luftskepp stulet. På detta skepp finns ädelstenen. Dessa tre herrar är ökända pirater, de är dessutom mörkhyade vilket gör de än mer impopulära. En temporär allians formas mellan piraterna och agenten och sedan bär det iväg.
Boken är kort och skall ses som självstående mot de andra böckerna i serien. Själva handlingen i sig är inget speciellt men den är intressant då den tar upp ämnen som aldrig brukar tas upp i den här typen av böcker, eller ens nämnas för den delen, nämligen rasism och sexism. De tre piraterna blir konstant särbehandlade på grund av deras hudfärg medan Isabella blir nedvärderad på grund av sitt kön. Speciellt intressant blir det när de tre piraterna anser sig bättre än Isabella vilket visar på hur rangordningen i samhället är. Vita, svarta, kvinnor. I fallande skala.
/Johan
Nerd rage och Shakespeare.
Nerd Rage
När jag köper en produkt så vill jag äga den. Om jag köper en liter mjölk så förväntar jag mig att jag göra vad jag vill så länge jag inte skadar någon eller något. Jag vill kunna duscha med mjölken, om jag nu skulle vilja, men jag förstår om jag inte får slänga mjölken på grannens barn. När jag köper mjölken skall jag heller inte behöva logga in på internet och fylla i en registreringskod som bevisar för Arla att jag inte har mjölkat en ko olagligt och härbärgerar en illegal pastoriseringsmaskin.
Jag fick Diablo III idag. Jag var en lycklig ung man som såg fram emot en helkväll av demondödaraction. Gladeligen installerade jag spelet, loggade in och såg att jag var tvungen att även logga in på battle.net för att registrera och därefter kunna spela. Okej, tänkte jag, det borde ju inte vara några problem. Nu uppstod ett problem som många andra tydligen har upplevt: servrarna där spelen skall registreras funkar inte, spelet har en bugg. Jag sitter alltså nu med ett spel, som jag äger och har förbeställt samt betalat för, men jag får inte spela det. Det ironiska är att om jag hade laddat ned spelet så hade jag kunna spela det.
Jag orkar inte ens med en nerd rage, jag blir bara trött.
Coriolanus
Eftersom jag inte kunde spela mitt spel, som jag har betalat för, så såg jag en film. Filmen heter Coriolanus och är en tragedi skriven av Shakespeare himself. Filmen (eller borde jag skriva pjäsen?) handlar om Coriolanus som är en dekorerad romersk soldat som skall dra sig tillbaka från krig och bli politiker. Det säger sig självt att det är ett ganska dåligt val. Det går inte riktigt så smidigt som han hade tänkt sig och snart måste han alliera sig mot sina gamla fiender.
Filmen är, som ni ser på bilden, en modernisering av pjäsen och utspelar sig i en fiktiv nutid. Skådespeleriet är bra och även om den hade ett bättre tempo i början, så håller den enda fram till eftertexten. Det enda jag hade svårt att följa med i var språket vilket gjorde handlingen lite svårt att följa till och från.
En mycket bra film, den överaskade mig helt klart.
/Johan
Lone survivor.
Det finns tre saker jag är himla trött på när det kommer till skräck och en genre av skräck som har vuxit fram det senaste åren. Jag är trött på zombies, vampyrer och i viss mån varulvar. Dessa tre element har blivit så himla uttjatade att jag får panik så fort jag ser en ny film/bok/serie med dem. Den genre jag är trött på är den moderna skräckromantiken som har vuxit fram i och med Twilightböckerna. Det har till och med kommit ut en bok som handlar om en zombie som blir kär i en ung kvinna. Nu gillar tydligen tonårstjejer nekrofili också...
Det råder även inflation inom spelvärlden när det gäller skräck, fast av helt andra skäl, nämligen ekonomiska. Skräckspel säljer helt enkelt inte så bra som actiontitlar och då väljer spelföretagen att göra mer actionorienterade titlar. De senaste skräckspelen har kommit från mindre utvecklare och det nu vida kända spelet Amnesia: The Dark Descent slog många rekord på läskighetsskalan. Ett lite mer nytt spel är Lone Survivor och borde klassas som ett zombiespel.
Lone survivor utspelar sig i en liten stad där de flesta invånare har dött och blivit monster. Du har överlevt och måste nu ta reda på vad som hänt. Spelet är en sidoscroller med arkadgrafik. Det märks att spelskaparen har hämtat mycket från de första Silent Hillspelen då monstren är surrealistiska, miljöerna likaså och musiken är mycket skum. Spelet är bra, men lite väl kort. Jag klarade ut det på tre och en halv timme. Detta skall då vägas upp mot att det finns olika slut som beror på hur du spelade spelet. Såg du till att laga ordentlig mat, rädda katten (det är klart du kommer göra det), ta lite droger och göra annat smått och gott så får du ett bättre slut. Om inte kommer det gå kasst för dig.
Lone Survivor är lite läskigt och samtidigt intressant då man vill veta vad som egentligen händer. Men jag kommer nog inte spela det igen. Helt klart värt att köpa under någon rea.
/Johan
The Avengers
Jag borde skriva mer om Top Model om man ser till antalet kommentarer. Av någon anledning verkade fler vara mer intresserade av det än mina skriverier. Grey's Anatomy kanske skulle vara nästa projekt?
Jag var på bio igår med min vän Dan, inte han i Västerås utan en annan Dan, vi såg The Avengers. Jag är egentligen ingen stort fan av superhjältar. Serier om trikåklädda män och kvinnor har liksom aldrig varit min grej. De senaste åtta åren har hjältarna fått mer plats på bioduken, och jag är glad då många av filmerna har över lag varit bra, om man bortser från spindelmannenfilmerna.
I the Avengers samlas flera olika hjältar för att stoppa den elake guden Loki. Vägen dit är svårare än vad de trodde då de måste komma överens och lyckas sammarbeta för att lyckas ta sig an Loki. Och det är i princip filmen. Filmen är jäkligt bra, alla hjältar får lika mycket screen time, Iron Man kanske lite mer, men det gjorde inget. Effekterna var riktigt bra och tempot höll genom hela filmen. Eftersom jag inte har läst serietidningarna så vet jag inte hur väl filmen följer källmaterialet.
Det enda jag tyckte var lite trist med the Avengers var Loki. Han var lite väl tam och hade aldrig någon riktig chans. Detta gjorde att slutet aldrig blev riktigt spännande, speciellt inte när Hulken blandar sig i.
Mycket bra film, den kan jag rekommendera.
/Johan
