<3 Svärmen.
Ett av Blizzards största flaggskepp någonsin är Starcraft. För inte alls länge sedan släpptes den senaste delen: Starcraft II: Heart of the Swarm. Denna gång får vi stifta bekantskap med Sarah Kerrigan som är drottning över alla Zerg. Hon är lite arg och vill döda den onde Mengsk som leder mänsklighetens expasion i galaxen.
Spelet är bra. Mycket bra. Blizzard kan sin sak och gör, som alltid, välproducerade spel. Till skillnad från Diablo III så funkade faktiskt Heart of the Swarm på releasedagen. Jag hade kul när jag spelade och många av de funktioner som presenteras gör mycket för att förnya RTS-genren. Blandannat hur man kan ändra funktionen för sina trupper och så vidare. Uppdragen är också annorlunda och inte bara "bygg bas och döda fienden-uppdrag". Det uppskattas.
De kunde ha gjort kampanjen lite mer fri, och fler val hade varit välkommet. Men jag hade kul ändå så det är inget stort bakslag.
Kvinnosyn är ett populärt koncept inom spelbranchen numera. Det är inte så konstigt med tanke på att data och teve-spel har blivit mainstream och det är inte bara tonårspojkar som lirar längre. Det märks att Blizzard har lagt ned tid på att skapa en stark kvinna i huvudrollen. Sedan ser man att Kerrigan går runt i högklackat och har någon sorts stringtrosa på utsidan av sina ypperligt tighta byxor.
Why?! Det är helt, totalt ologiskt! Varför skulle en genetiskt modifierad megakvinna som kan slåss och leda arméer springa runt i högklackat och string på slagfältet? Argh! Jag blir galen! Hon borde ha kängor! Vad händer om klacken går sönder när hon skall gå upp ur en krater? Jag är inte emot string, men ha dem på insidan av byxorna, det är där de brukar vara. Inte tusan ser man de manliga karaktärerna springa runt i cykelbyxor med stringkallingar på utsidan.
End nerd rage.
Bra spel. Köp det om du gillar Starcraft. Annars kan du skippa det.
/Johan
Nostalgi.
Det är lördag, slutet på nittiotalet. Visby. Det är kväll och de kyliga vindarna börjar komma in från havet. Ingen har egentligen mot det då värmen under dagen var mer än tillräcklig för de flesta. Just nu befinner vi oss i Leos kvarterslokal. Den ligger en halvtrappa upp, inte så långt ifrån där hans mor bor. Vi har precis varit på Lännakiosken och köpt kexchocklad och cola i mängder.
Bordet i lokalen är ganska långt och ovalt. Runt det sitter vi. På bordet har vi placerat alla böcker, rollformulär, pennor (de få vi har), sudd (ännu färre), plus allt vi skall äta. Bordet är belarmat med saker och det tar alltid lång tid att städa upp. Som musikspelare har vi Leos ministereo och till musik spelar vi någon av mina hembrända skivor eller Nordahls hårdrocksskiva som har ett mysko introspår som är lite ambient.
Ikväll skall vi spela Drakar och Demoner. The Dan har kokat ihop något äventyr, och det kommer bli en himla bra kväll. Det vet vi alla.
Riotminds som numera äger Drakar och Demoner har varit snäll nog att lägga upp allt material till nedladdning. Det är lite därför jag skrev om lite minnen från förr. Då det mesta var bättre. Alla böcker går att finna här: http://www.riotminds.se/drakar-och-demoner/tiden-innan-trudvang/
Ha det fint! Nu skall jag fortsätta med Starcraft...
/Johan
A song of ice and fire
Hur börjar man skriva om George R.R. Martins stora fantasyverk? Jag vet inte riktigt, faktiskt. Hans böcker är så pass omfattande att jag omöjligt kan beskriva handlingen och dess karaktärer. Men jag skall ge en väldigt kort sammanfattning som absolut inte på något sätt kommer göra de fem släppta böckerna till rätta.
Vintern är påväg till Westeros. Magin har försvunnit. Uppe i norr bortom den stora isväggen börjar de odöda röra på sig. På andra sidan av havet reser sig en drottning i exil vars släkt för inte så länge sedan höll makten i Westeros, nu vill hon sätta sig själv på tronen. Samtidigt som hon vill ha makten tävlar de många släktena om makten över landet som nu är splittrat.
A song of ice and fire är en rå och mycket mörkt fantasysaga som är en invecklad historia om släktfejder. George R.R. Marting har i böckerna ett otroligt karaktärsgalleri där många interagerar med varandra med varierande utgång. De flesta är med i "The game of thrones" det vill säga att många vill sitta på tronen som kung eller styra den på något sätt. Antingen vinner man eller så dör man. Sedan finns det de som har helt andra mål och agendor. Hämd och kärlek är kanske de vanligaste.
A song of ice and fire är ruskigt bra. Dessa böcker är vad jag skulle kalla mästerverk och det är kanske de fantasyböckerna som jag kan rekommendera till någon som vanligtvis inte läser den här typen av litteratur. Handlingen är spännande. Karaktärerna utvecklas, förändras och ganska ofta dör. Nu låter jag som en fanboy...Men det finns faktiskt liiiiite mindre bra saker med de här böckerna.
Som jag nämnde så dör karaktärer. Ingen är säker. Men för att få böckerna att fortsätta så måste ju nya karaktärer in i handlingen. De nya karaktärerna är inte lika intressanta att följa som de som var med i från början. Jag tycker också att George borde vara bättre på att faktiskt knyta ihop trådarna och inte dra ut på dem så jäkla länge. Nu kommer jag skriva något som är väldigt inte-mig och helt enkelt mena att det vore kul om något bra kunde hända någon i dessa böcker.
Böckerna är, som jag nämde, råa och väldigt mörka. Det är bra. Men det finns en gräns. Det vore fint om det kunde hända något bra för någon karaktär någongång. Det blir lite väl deppigt. Georges författarstill kan sammanfattas med bilden nedan:
Nåja. Nu har jag skrivit en jäkla massa. Läs hans böcker, de är långt bättre än tvserien. Jag skulle vilja kunna skriva som han...Någon dag så kanske.
Words are wind. You know nothing Jon Snow.
/Johan
