Odöda saker.
The Corpse rat king av Lee Battersby.
Marius är en tjuv. Eller rättare sagt så är han en person som tar varje tillfälle till akt att tjäna pengar. En dag när han och hans kollega Gerd är ute på ett slagfält och tar värdesaker från de döda soldaterna blir de dödade och prompt skickade till dödsriket. De odöda tror att Marius är en död kung och vill att han skall regera i underjorden. Då han inte är någon kung så får han istället ett uppdrag att hitta en lämplig sådan. Marius släpps sedan ut i världen som odöd.
The corpse rat king är Lee Battersbys debutroman och den är faktiskt helt okej. Jag plockade upp den för det var månadens fantasyroman på The English Bookshop här i Uppsala och att den verkade ganska intressant. Den är intressant då man som läsare följer handlingen och karaktärerna och de utvecklas under handlingens gång på ett naturligt sätt.
Som jag nämde så blir Marius odöd, men under hans resor upptäcker han hur hans kropp ändå är levande. Som att han känner smärta, börjar blöda, och så vidare. Och här kommer mitt största problem med boken: det kändes som att författaren använder Marius nästan-odödhet som en ursäkt för att saker skall kunna hända honom. Ena stunden blöder han och andra kan han vandra på havets botten i flera veckor..
Bra bok!
The Walking Dead.
Telltale games har gjort en grej av att köpa trättigheter till kända filmer/teveserier/spel och göra episodbaserad spel av dem. Deras senaste alster är en spelserie baserad på The walking dead. Spelet är uppdelat i fem delar varje del tar cirka tre timmar att spela igenom, och nu är alla släppta. Man spelar karaktären Lee som försöker överleva efter att världen har blivit infekterad av Zombies. Man träffar en ung flicka som man ganska omgående blir bästa vän med och större delen av spelet är centrerad runt deras relation.
The Walking Dead är ett pela-klickaspel men som har konversationerna mellan karaktärerna i centrum och de är mycket bra och handlingen är på grund av detta väldigt intressant. Beroende på vad du väljer att säga så ändras handlingen och vilka karaktärer som överlever. Vad det här spelet lyckas med är att det får en att bry sig om karaktärerna och man vill inte att de skall göra alla de hemska saker de gör.
Ett mycket bra spel, rekommenderas stark.
/Johan
Böcker.
Nu är det så att jag inte bara läser sci-fi och fantasy, även om den här bloggen ger sken av det. Med brist på annat att skriva om så tänkte jag ge en kort lista på favoritböcker som inte är någon av de precis nämda genrerna. Jag tänker inte numrera böckerna i någon ordning eftersom jag inte kan bestämma mig vilken som är bäst.
På västfronten intet nytt. Erich Maria Remarque.
En klassiker som många barn i skolan måste plåga sig igenom under svenskaundervisningen. Jag älskar den däremot. Den handlar om en ung soldat som tar värvning i den tyska armén under första världskriget och vi får följa hans liv under de åren han spenderar vid fronten. En av de mest kända antikrigs-böckerna som har skrivits.
Världens mått. Daniel Kehlmann
Boken utspelar sig i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet och beskriver upptäckaren Alexander von Humboldts och matematikern Carl Freidrich Gauss livsöden. Mycket bra bok. Rekommenderas.
En fjärran spegel. Barbara W. Tuchman
En bok om det stormiga 1300-talet där hundraåriga kriget rasar för fullt. En bok som beskriver livet under medeltiden på ett mycket beskrivande genom alla olika klasser i samhället. Om man vill veta mer om medeltiden i Europa så är det här boken man skall läsa.
Andarnas berg. Gao Xingjian.
Jag har läst den här boken två gånger men vet fortfarande inte riktigt vad den handlar om. Till ytan handlar den om en mans resa genom Kina men jag antar att den har en underliggande mening som jag är för dum för att förstå. Anledningen till att jag gillar den här boken är dess simpla men ändå otroligt kraftiga beskrivningar på omgivningar och miljöer.
Stridens skönhet och sorg. Peter Englund.
Englund var tvungen att landa på den här listan. Stridens skönhet och sorg handlar om första världskriget och hur det påverkade folk i de olika länderna som var inblandade. Vi får följa många olika personer genom de fyra åren som kriget pågick. Boken handlar inte om kriget så mycket som det handlar om den vardag som kriget påverkade och ändrade.
/Johan
Borderlands 2
Det är sällan uppföljare blir lika bra eller bättre än sin föregångare. Men ibland händer det. Borderlands var ett väldigt roligt spel som gick ut på att springa runt i ett ökenliknande landskap skjuta skurkar, gå upp i nivå och få bättre vapen. Borderlands 2 följer på samma tema men är mycket bättre på alla sätt och vis. Det märks att spelskaparna har tagi till sig av kritiken och utvecklat det som har behövts utvecklas.
Handlingen utspelar sig på planeten Pandora där Handsome Jack vill väcka en mäktig varelse till liv för att rensa ut alla olagliga element, så som banditer och andra mindre önskvärda. Problemet är bara det att han är en ganska ond herre och det är här du kommer in. Du spelar som en av fyra hjältar som med hjälp av en rebelgrupp skall besegra honom. Nu är handlingen mer komplicerad än så, men det får duga som sammanfattning.
Själva spelstilen kan sägas vara en förstapersonspangare med mycket lätta rollspelsinslag. För varje fiende din karaktär dödar får han eller hon erfarenhetspoäng. Med dessa går han eller hon upp i nivå och varje gång han eller hon går upp en nivå får karaltären en poäng som kan spenderas på olika färdigheter eller förmågor som gör den bättre. Genom spelet får din karaktär också bättre vapen vilken gör att han eller hon kan döda farligare fiender.
Grafiken har blivit bättre, det finns fler vapen, spelet stödjer fyra spelare co-op, handlingen är bra, karaktärerna som är med är intressanta, det finns massor med humor, det finns en miljon olika vapen (typ), det är längre än ettan. Listan på bra saker kan göras lång.
Ett mycket bra spel som jag kommer fortsätta spela ett bra tag. Nu skall jag bara levla upp min karaktär till level 50...Då jäklar.
/Johan
Nu blir det läskigt!
Jag måste ha ett ganska tråkigt liv. Jag går upp tidigt varje vardag, jobbar, tränar, sover. Varje onsdag spelar jag rollspel. Ett ganska vanligt liv. Det är inte undra på att jag gillar att kolla på skräckfilmer när jag har chansen. Jag tror jag gör det för att få känna något som jag normalt sett inte känner. Att bli rädd hör inte till min vardag. Jag blir desto oftare trött och allmänt less på andra personer, därför tittar jag inte romantiska filmer.
I helgen besökte jag The Dan och i sedvanlig ordning åt vi Pizza från Ibbes. Ja Pizza med stort P. Spelade lite brädspel som The Dan får skriva om, och så tittade vi på två läskiga filmer.
King of Fighters.
En film baserad på spelserien vid samma namn. I spelet slåss man, det gör skådisarna i filmen också. Jag hade lite svårt att hänga med i handlingen men jag skall försöka sammanfatta den: En elaking vill bli krigarnas kung så han stjäl en spegel och ett halsband, sedan flyr han in i en annan dimension där folk tydligen tävlar mot varandra i en vänskaplig kampsportsturnering. De kommer dit genom att sätta in magiska hörselsnäckor i öronen. Elakingen kan tydligen kontrolera den andra dimensionen, för han är ond, och även döda dem som han tvingar dit.
Som vilken kille som helst så är de första han tar sig an två snygga, och lesbiska, läderkvinnor som han spöar upp och gör till sina slavar. Men då detta inte är en porrfilm så händer det inte så mycket mer än så med det lesbiska så det kunde lika gärna varit tv lesbiska blomkrukor. Nåja. En grupp generiska stridskämpar försöker stoppa honom med hjälp av ett magiskt svärd som en av dem har under sängen. Han som har svärdet är förövrigt en asiat men samtidigt en kaukasisk person, mycket intressant.
Den här filmen är så dålig att den blir läskig. Den påminner mig om samma skräck man upplever när man spelar World of Warcraft of skriver /played. Det är läskigt...
The woman in black.
En far som jobbar som advokat får det obekväma uppdraget att åka ut till en liten stad utanför London och försöka ordna upp pappren runt ett hemsökt hus. Han har uppenbara problem med familjen vilket gör att han blir desperat och trots att han ser spöken och döda barn genom hela filmen blir han aldrig modfäld.
Den här filmen var faktiskt förvånansvärt bra. Den hade en bra stämning och påminde mig om en H.P. Lovecraft historia. Skådespeleriet var bra. Handlingen var ganska enkel men den funkade. Det enda jag irriterade mig på var att stämningen blev förstörd i princip hela tiden av jumpscares. Det är läskigt om man har det ett par gånger i en film, inte hela tiden.
Bra film. Hyr den och se den nu när det börjar bli mörkt ute. Tips är också att stänga av mobilen så att inte ett sms från din flick/pojkvän förstör stämningen.
/Johan
