Visste ni...
...att Chuck Norris har en roll i Star Wars? Och vilken? Den som svarar rätt först får en eloge.
That's no moon. It's a space station!
Vad hände den 16 december 1977? Jo! Star Wars hade premiär och miljoner människor världen över kastades in i denna fantastiska värld. Vi avnjuter i detta nu episod 4 - Star Wars (1977). Även detta kapitel inleds med en smäll - ett rymdskeppsslag utanför Tatooine, där den förra episoden slutade. Två solar - två filmer. Luke och Leia Skywalker (barn till Anakin och Padmé, för er som inte hängde med) har vuxit upp och har dominerande roller. Så även Han Solo (Harrison Ford), världen har skådat sin första rymd-hunk. Vi bjuds på en serie av häftiga strider, dock betydligt slöare än i tidigare episoder, och episka rymdfärder. Både Johan och Jesper klagar på "inklippta fenomen" under filmens gång. Det bör erkännas att, trots 90-tals remake, vissa specialeffekter lämnar en hel del att önska trots filmens respektingivande ålder. Dock infinner sig en hel del gemytliga och imponerande skådespelarinsatser som minner om t ex Ivanhoe (1982). George Lucas visste minsann vad han gjorde då den första Star Wars-filmen kreerades. Vi får många oförglömliga citat såsom "I don't like you either. You just watch yourself. We're wanted men. I have the death sentence on twelve systems" och "No blasters! No blasters!". Heja!!!
Väl värt att notera är också människornas frisyrer. Han Solo kör klassisk 70-talsfrilla med redigt fluff och polisonger. Luke däremot är något mer finstämd i sin tolkning av framtidens hårmode och närmar sig på ett subtilare sätt den senare hockeyfrillan. Leia står "on higher ground" (citat från episod 3) jämfört med de andra då hon representerar något totalt revolutionerande med väl valda kanelbullar bilateralt över öronregionen. Fantastiskt. En trendsättare är född! När mitt hår blir så långt har jag en given frisyr.
/Anna
Filmen då frisyrerna bytte plats (spoilervarning).
Den tredje Star Warsfilmen börjar med en smäll! Vi kastas direkt in i klonkriget som har spritt sig över galaxen. På ena sidan finns republikens klonarmé och på den andra sidan står droidarméen som vill till synes förgöra den fina demokratiska republiken. Det enda som står ivägen för fred är general Grevious som leder droiderna. Eller är det? Är Anakin verkligen Den Utvalde? Hur kommer det gå för Jediordern? Vem är Sithlorden som styr senaten? Varför har Anakin och Obi-Wan bytt frisyrer med varandra?
Det är uppenbart att Lucas har valt att göra en mer mörk film där en mer elak prägel har lagts på den annars så hoppfulla filmserien. Förutom alla obesvarade frågor står Anakins omvandling till Darth Vader i centrum. Med hjälp och vägledning från Palpatine så leds han in på den rätta vägen, samtidigt som han gör Padmé på smällen. Det hela kulminerar i att Anakin får stryk av sin mästare och lärare Obi-wan på planeten Mustafar.
Efter att dammet har lagt sig ser vi en galax som äntligen har fred. Men finns det hopp för framtiden?
Har ni lagt märke till att jag inte svarade på frågorna i början av inlägget?
/Johan
Attack of the lovin' (OBS! Spoilervarning)
Samtidigt som Anakin för Padmé tillbaka till Naboo ger sig Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) iväg för att luska ut komplotten kring försöken att omintetgöra den kvinnliga senatorn. På omvägar till planeten Geneosis upptäcker Obi-Wan att en prisjägare vid namn Jango Fett (Temuera Morrison) har odlat upp en klonarmé till förmån för Republiken på beställning av en avliden Jediriddare. Obi-Wan jagar Jango Fett till Geneosis, där han också blir fängslad av den onde greve Dooku (Christopher Lee), och upptäcker att en ny driodarmé växer fram för att försvara handelsfederationen.
Samtidigt på Naboo ägnar Anakin stor kraft (dock ej The Force) åt att förföra Padmé (som nog får betraktas som en cougar i sammanhanget), men ser sig själv ständigt bli friend-zoned (eller?). Oavsett vilket får vi tittare genomlida mycket krystade kärleksscener à la Arn i cyber-Venedig. George Lucas kan science-fiction. Han kan bromance. Han kan INTE romance.
Efter diverse rundturer (där bland annat vår svenska stolthet Pernilla August gör sin sista scen som Anakins döende mor) hamnar till slut vårt spretiga sällskap på en gladiatorarena som fångar på Geneosis. Det som skulle bli en slakt på Jediriddare och senatorn, slutar i ett slag mellan handelsfederationens droider och republikens samlade krafter. Mäktigt! Tycker vi. Den definitiva höjdaren är dock att se Yoda gå "all in" med lasersvärd mot greve Dooku. Snyggt jobbat - Lucas.
Sammanfattningsvis kan sägas att episod 2 med råge slår episod 1. Dock kan mycket bli bättre. Skippa kärlekslarvet och dundra på med action! Bästa skådespelet står R2-D2 för.
To be continued!
/Anna
Det nya året.
I sann nyårsanda så måste varje bloggare som har en blogg eller annan virtuell dagbok ha en lista över året som gått. Eller åtminstånde en kommentar till något som har varit speciellt. Då jag ser mig själv som en finsmakare samt analytiker av den moderna popkulturen kommer jag att kommentera årets bästa spel, samt min största spelbesvikelse.
Det bästa spelet som kom ut under 2011 var: Dark Souls
Det är inte ofta jag stannar uppe längre på kvällen för att spela ett spel när jag vet att jag måste upp dagen efter och jobba. Men Dark Souls grep tag i mig, pressade min hjärna full med beroendeframkallande ångest och höll kvar mig i sitt järngrepp tills dess att jag, med trasiga nerver, klarade spelet efter cirka 80 timmars speltid. Ruskigt bra spel. Synd att inte Skyrim kunde vara lika bra. Bubblare till årets spel är Mass Effect 2.
Min största spelbesvikelse är spelet Dead Space 2. Efter ettan var jag sugen på uppföljaren. Jag köpte tillochmed specialutgåvan, så sugen var jag. När jag däremot spelade Dead Space 2 så hade jag en tanke i mitt bakhuvud genom hela spelet: "vad är det här för skit?" Skräcken hade bytts ut mot ren action där alla monster har samma attackmönster och alla strider utspelade sig på samma sätt. Handlingen var heller inte särsklit intressant.
Bubblare till årets största spelbesvikelse är Skyrim. Har inte Bethesta lärt sig att buggtesta sina spel?
Jag skulle vilja passa på att göra lite reklam för en av mina bästa vänners blogg. Hans namn är Dan the Man: http://toothbrushappropriate.pervision.net/ Mycket underhållande läsning och många insikter.
/Johan
Han som stal elden.
Jag börjar bli skeptisk till hur Hollywood förstör mina favorit filmserier. Först fick jag höra att en prequel på min favoritfilm Blade Runner håller på att filmas och sedan fick jag också nys om att en prequel på Aliensagan är på väg.
Det enda som kan kanske mildra min skeptisism är att det faktiskt är Ridley Scott som är ansvarig för båda. Inte allt för länge sedan släpptes den första trailern till filmen Prometheus vilket är filmen som skall utspela sig innan första Alienfilmen. Jag är måttligt imponerad. Nedan finns trailern för den som är intresserad.
/Johan
Juldagen
Vad vi möttes av på krogen. När blev det såhär?
Kåt, kåtare, kåtast.
Archeth är kåt. Hon gillar unga kvinnor. Ringil är kåtare. Han gillar unga män. Egar är den kåtaste av de tre huvudpersonerna och gillar allt som har en kroppsöppning. Dessa är de tre musketörerna som Richard Morgans senaste alster The Cold Commands handlar om. Det är framförallt Ringil som står i fokus genom större delen av boken.
Ringil är på rymmen från sitt förflutna men av någon anledning hinner en massa problem ifatt honom. Det är bland annat hans gamla fiender från förra boken The Steel Remains som kommer och hälsar på, dock till min stora besvikelse så har drakarna inte så mycket med handlingen att göra. Kort och gott så är boken en kavalkad i blod, sex och tårar. Detta är ingen bok för dem som inte tål att karaktärer dör på hemska sätt eller att handlingen går frammåt i en rasande fart.
Trots att handlingen verkar simpel (blod, sex och våld) så räddas boken av att Richard Morgan är en jäkligt bra författare och har en stil som inte är helt olik Abercrombie eller Cook. Med hjälp av en tät dialog, intensiv och jordnära handling (blod, sex och våld) samt färgstark värld gör Morgan The Cold Commands till en mycket bra fantasybok.
Mitt enda problem jag har med The Cold Commands är att den är lite väl fokuserad på de tre huvudpersonerna. Jag önskar att handlingen hade varit mer i stil med The Steel Remains där världen förändrades iochmed kriget med drakarna. Istället har Morgan valt att fokusera på att kritisera religiös fundamentalism, vilket jag kan tycka är lite trist då religiösa fanatiker har en tendens att bli tråkiga att läsa om då de är ensidiga.
Richard Morgan borde återvända till sina Sci-firötter. Han må vara en bra fantasyförfattare men han lyser ännu starkare som science-fictionförfattare.
Annas anomalier
Nej, det där var verkligen ingen lyckad rubrik. Det tycks som att alliterationernas stilistika alltför ofta tillägnas större vikt än dess innehåll - så även här. Det är möjligt att en och annan anomali kommer att presenteras i detta forum. Det är också möjligt att de kommer från mig, Anna. Jag tänker mig att mina inlägg likt ekolodet kommer röra sig från ytan till det mer ockulta och svårgreppbara djupet. Det finns således bristande logik och sammanhållning kring kommande inlägg. De gemensamma nämnarna är dock Ordet och Bilden. Vi sa väl pretentiöst?
God fortsättning!
Telegram från Johan.
Eftersom det är mitt första blogginlägg någonsin så tycker jag att det skulle vara på sin plats att introducera mig själv.
Det är jag som kommer skriva djupa recensioner av böcker, tv-spel, dataspel, filmer och andra roliga ting. Jag kommer även att observera och analysera viktiga händelser i vår samtid. Det skulle inte förvåna mig om The Independent ringer mig och vill anställa mig som ny ledarskribent, men det är då det.
Jag kommer också skriva ganska roliga grejer.
Likt Fenix ur askan
Äntligen har vi återuppstått. God jul.
Likt Tranströmer skriver vi väl varda ord med reflektioner från vardagen. Pretentiöst? Alltid. Vi analyserar dagen ur ett post-postmodernt feministiskt perspektiv med ekologisk ansats. Alltid.
