More tombs, less raiding, please!
Tomb Raider
Data och teve-spel har gått från att vara en i princip helt manlig hobby till att också älskas av kvinnor. Detta är bra, mycket bra på många sätt. Men det finns ett problem och det är att de flesta spel fortfarande är riktade mot män. Ett tydligt exempel på detta är i princip alla spel som har en stor produktionsbudget. Tack och lov börjar det komma ut spel som Tomb Raider, och om lite mindre en månad Remember Me, som jag har stora förhoppningar på.
Omstarten på Tomb Raider är en brutal saga om hur Lara Croft går från att vara en naiv ung kvinna till att bli en hårdför och självsäker överlevare. Hennes utveckling är intressant och välskriven och ovanligt mogen för att vara den här typen av spel.
Lara Croft och hennes kollegor är ute och letar efter en bortglömd japansk ö vid namn Yamatai. Där skall det tydligen ha funnits ett rike som leddes av en mytisk drottning. Det kommer en oväntad storm och de förliser. På ön finns det galna keppsbrutna soldater som gör livet surt för vårat gäng. För att överleva måste Lara göra diverse hemska saker som att skjuta rådjur och döda män.
Tomb Raider är ett bra spel. Det märks att spelskaparna har gjort sitt yttersta för att göra något nytt av Lara Croft och Tomb Raider. Spelmekaniken och upplägget är en blandning av Uncharted och Batman Arkham Asylum. Det vill säga en linjär story med delar som är ganska öppna för utforskning. Under spelets gång hittar man utrustning och får färdigheter som gör att man kan utforska mer och hitta hemligheter som inte gick att ta sig till tidigare.
Det är lite kul att spelet liknar Uncharted så mycket då Uncharted fick sin inspiration från de tidigare Tomb Raider spelen.
Lara Croft är en bra karaktär. Hon har personlighet och man har lyckats göra en kvinnlig huvudroll som inte är sexualiserad. De andra karaktärerna är däremot en grupp vandrande klichéer. Den ganska arga svarta kvinnan, maoriern som är stor och snäll och tror på spöken, nörden som är kär i Lara, Lara bästa vän som är till för att hamna i trubbel, den kändis kåta killen som föråder gruppen...Det finns fler karaktärer än så, men de lämnar ett tamt intryck.
Mitt enda stora klagomål gäller egentligen inte bara Tomb Raider som spel utan snarare actionspel i ren allmänhet. Varför måste man döda så himla många? Räknar man till antalet döda så är Lara Croft en av världshistoriens värsta massmördare. Det blir lite fånigt när Lara i början av spelet gråter och blir deppig efter att ha dödat en person i självförsvar, minuter senare börjar skjuta folk i huvudet med pil och båge. De där väldigt starka första två timmarna av spelet får inte samma effekt efter det.
Ett mycket bra spel helt enkelt. Det har sina stunder. Det är spännande och håller rakt igenom. Det klockar in på runt tolv timmar om man inte bryr sig om att leta alla hemligheter, då tar det nog ett par timmar till.
Hej hej Skyrim.
/Johan
KHAN!!!!!1!!!!111!!!!
Star Trek Into Darkness
Den andra av de nya Star Trek-filmerna har haft premiär. Den heter Star Trek into darkness. Varför den heter det vet jag inte. Den är varken mörk och den åker inte in någonstans (that's what she said).
Kirk är en cool kille som är poppis hos damerna. Han får till och med ha en threesome med två catgirls (highfive till honom), men efter ett misslyckat uppdrag blir han av med enterprise och blir förste officer på ett annat rymdskepp. Samtidigt dyker det upp en elak person vid namn Khan som vill döda federationens admiraler och officerare. Han lyckas nästan och Kirk är snabbt tillbaka i kaptensstolen.
Star Trek into darkness är en sci-fi pangpang-film med väldigt snygga effekter, bra skådespeleri och intressanta uniformer. Den är lite över två timmar lång men känns kortare, vilket är ett bra tecken med tanke på alla långdragna filmer som kommit ut på siståne. Den är spektakulär på så sätt att det hela tiden händer grejer som gör att man inte riktigt hinner tänka föränns det är över.
Och så fort man börjar tänka och fundera så krakelerar filmen.
Nu har aldrig Star Trek fallit in i kategorin "hard sf" och det är helt okej, för filmen är fortfarande bra. Men lite grejer får nog J.J. Abrams tänka på. Filmen kan delas in i två delar; den första delen som är den bästa, och den andra delen som blir sönderklippt. Under den första delen byggs allt upp, det är intressant, spännande, och allt det där. Under den andra halvan märks det att klippningen har gjorts med lite väl mycket bravado. Filmen börjar visa lite väl mycket hål för att det skall vara okej.
Kan man bortse från alla oförklarliga saker och den abrupta andra halvan av filmen så kommer man sitta klistrad i bion eller i soffan. Gillar man Star Trek så kommer man gilla den här.
/Johan
Män med muskler.
Betrayer.
Bok nummer 24 i historien om The Horus Heresy. Vid det här laget har jag förlorat allt hopp om att någonsin få läsa den här serien till slutet för jag kommer ha dött av hög ålder innan sista boken släpps. Men nu när jag har läst så här många böcker så är det lite sent att sluta, eller hur? Det som räddar de här böckerna är att de är lättlästa och vissa är riktigt bra. Även fast jag tycker de fyra första är de bästa.
Betrayer hade kunnat vara riktigt dålig, men den är faktiskt riktigt bra. Den handlar om rymdflottisterna World Eaters och deras tragiske ledare Angron. Boken tar upp deras steg ned mot avgrunden och hur de blir mer och mer fördärvade ju längre tiden går. Jag gillade att författaren gjorde Angron till så mycket mer än en arg kille med cybernetiska dreads och hur hans avundsjuka och förfall speglar av sig på de som han har nära. Tragiskt så det förslår.
Nu väntar jag bara på bok nummer 25...
Last Stand
Arnold har nu lämnat politiken för att ta upp sin skådespelarkarriär igen...
Filmen heter Last Stand och är en actionfilm om Arnold och hans poliser som skall skydda en liten stad på gränsen till Mexiko från en elak skurk. Skurken vill fly från USA men Arnold står ivägen. Det är typ handlingen.
Filmen är inte så bra.
Arnold är ju kul däremot och han har glimten i ögat, säger lite one liners, skjuter skurkar med diverse vapen och lyckas se ganska cool ut. Peter Stormare är med också och han spelar samma roll som han haft i 400 andra filmer. Resten av skådisarna är ganska platta.
Filmen försöker vara lättsam med skämt vid jämna mellanrum, men samtidigt är den förvånansvärt rå och brutal så den är lite delad.
Hyr den om du verkligen vill. Den är bättre än Hirokin iallafall.
/Johan
