Mission Impossible 4: Ghost Protocol
Det kommer en dag då alla hemliga agenter någon gång blir utpekade som brottslingar och måste, utan hjälp, rentvå sitt namn. Turen har nu kommit till Ethan Hunt och hans glada medhjälpare. Efter att en svensk onding, japp du läste rätt, spränger Kreml i Moskva blir Ethan Hunt anklagad då han var där samtidigt. Den svenska ondingen vill spränga hela världen i bitar med hjälp av kärnvapen och det finns bara en som kan hejda honom.
Till min förvåning var filmen helt okej.
Det är en actionfilm som har komiska inslag med jämna mellanrum. Filmen har ett bra tempo och karaktärerna använder sig av många roliga prylar vilken kännetecknar filmerna samt den gamla teveserien. Skådespelriet är bra men det är ingen som sticker ut. Inte ens Mikael Nyqvist som spelar ondingen gör någon intryck som jag kommer ihåg, vilket är synd. Nåja, det är väll bra att det finns filmer där hjältarna får lysa för en gångs skull.
Tom Cruise är kort, det är jätteroligt.
The Dark Tower. Book I
Jag laddade ned en ljudboksapp för en vecka sedan. Mycket andvändbar. Så istället för att lyssna på musik när jag är ute och traskar har jag nu börjat lyssna på Stephen Kings bokserie The Dark Tower. Den första boken följer den mystiska The Gunslinger genom en deprimerande värld som kan ses som ett alternativt universum till våran egen. Han är på jakt efter The man in black. Resan går genom städer som påminner om vilda västern och ett landskap som är en mix mellan Den Onde, Den Gode, Den Fule och Fallout.
Till min stora förvåning så gillade jag boken, även om det var svårt att hänga med ibland och Stephen King har en förmåga att bli jäkligt pratig. Boken hade kunnat vara mycket kortare då vissa partier kändes lite för långa. Däremot har han en förmåga att beskriva personer och händelser på ett intressant sätt. Jag hoppas bara att han klarar av att hålla uppe kvalitén hela vägen genom alla sju böcker och att han inte faller på mållinjen som han brukar göra.
Warhammer 40.000 Space Marine
Varför är det så att såfort någon får chansen att göra ett warhammerspel så handlar det i princip alltid om en space marine som slår in skallen på utomgjordingar? Ärligt talat så borde någon fatta att man kan göra liiiite mer med den värkden som har byggts upp än strategi och action. Varför inte göra ett Mass Effectliknande spel? Eller varför inte ett peka klickaspel?
Jag var lite skeptisk till det är spelet efter att ha spelat demot, man jag måste erkänna att som actionspel så är WH 40k space marine helt okej in sin enkelhet. Man spelar som en Space Marine utan personlighet, med sig har man två andra som jag inte minns namnet på heller och tillsammans skall man frigöra en planet från orker. Det finns lite story om en titan, chaos och annat men huvudsaken är att man får springa frammåt, trycka på fyrkant en heldel och se halvdana, gråa, miljöer.
En sak jag gillade med spelet var faktiskt ljudet, inte musiken, utan själva ljudefekterna. Det mesta kändes tungt, skitigt och brutalt fast på ett bra sätt. Spelet tog cirka åtta timmar att spela igenom och mot slutet var jag ganska less så jag antar att det var en bra längd. Jag var less av samma anledning som jag var less på senaste Alicespelet: spelet har för lite variation. Efter fem timmars springade och tryckande på fyrkantskanppen vill jag har lite mer variation än att få flyga med ett jumppack en gång.
I väntan på Diablo III får jag nog sätta igång och minska min pile of shame på datorn. Jäkla steam...
