kullberg

Som valv efter valv Växer Orden Tanken slår oss Vad gör vi här?

Japaner, alver och batman.

Jiro dreams of sushi.

Ibland ser man en film som man vet att man kommer se igen. Inte för att handlingen är särkilt bra, eller för att skådespeleriet är något att hurra för. Utan för att filmen helt enkelt lyckas trycka på rätt knappar. Det lyckas den här med.

 

Jiro dreams of sushi är en dokumentär som handlar om Jiro och hans söner samt lärlingar som driver en mycket lyckad och speciell sushiresturang. Dokumentären är lågmäld och man flyter lliksom med med ett leende på läpparna. Samtidigt är det något sorligt över hela dokumentären. Jiro är gammal och vet att han inte kommer kunna hålla på med att laga sushi för alltid. Man vill inte att han skall lägga hatten på hyllan. Vi ser också nervositeten hos hans äldste son som kommer ta över.

 

Efter att ha sett den här dokumentären vill jag åka till Japan och hälsa på Jiros resturang.

 

Alvklingan.

 

När jag bodde hemma hos mina föräldrar i Visby hade jag en lässtol. Förmodligen köpt på ikea. Den hade slitet vitt syntetläder och var av en modell som gungade lite. Den hade jag inklämd i ett hörn nära en av mina högtalare så jag kunde lyssna på musik samtidigt som jag läste. Jag kom att tänka på min stol och mitt gamla rum när jag läste Nick Perumovs bok Alvklingan.

 

Det var avlastande att läsa en hederlig fantasybok där dvärgar är dvärgar och orker är orker. Jag visste exakt var saker och ting hade sin plats när jag började läsa. Jag slapp att sätta mig in i politiska system och konstiga världar; jag var tillbaka i Midgård. Japp, dett är fortsättningen på J.R.R. Tolkiens omåttligt populära trilogi om härskarringen. Boken utspelar sig trehundra år efter Mordors fall. Alverna har rest till de grå hamnarna. Kvar är resten av världen och den magiska kraften har nästan försvunnit. I Morias djup rör sig något mörkt och dvärgarna har flytt till andra berg eller begett sig till människornas städer. I öster samlas orker och rövare under en ny herre.

 

Hobbiten Folco och Dvärgen Thorin beger sig ut på en resa för att ta reda på vad som egentligen händer i Moria. De går ut på äventyr!

 

Alvklingan är en fantasybok som ger en beskrivning av en grå värld. Ett Midgård som är påväg nedåt. När jag läser boken framstår ingen av karaktärerna som perfekt, alla har sin skavanker. Det gillar jag. Den här boken ger också en bra inledning till de följande två böckerna som håller på att översättas till svenska och jag hoppas det blir lite mer fart i uppföljarna. Boken är välskriven och man sätter sig in i den snabbt. Men den är ojämn i sitt upplägg och boken skulle slutat cirka 150 sidor innan det egentliga slutet.

 

Nu väntar jag bara på att kunna drömma mig tillbaka till mitt pojkrum igen och den där slitna stolen.

 

The dark knight rises.

 

 

The Dan sade en bra sak senast jag var hos honom. Han sade att nästa Batmanfilm aldrig kommer kunna leva upp till hypen. Det gjorde den helle inte, men det är ändå en jäkligt bra film.

 

Filmen utspelar sig åtta år efter förra filmen och Batman har dragit sig tillbaka. Men som en räddare i nöden kommer Bane till Gotham och vill förstöra staden för att avsluta Raz al'Guls verk. Batman måste rycka ut för att rädda staden och rädda alla han håller nära och kära.

 

The Dark Knight rises är lite annorlunda i det mån att den är mer karaktärsdriven än de tidigare två filmerna. Man får inte se Batman så mycket, och inte Bane för den delen heller. Det är mer Bruce Wayne som har problem med sig själv som han måste komma över. Men fortfarande en mycket bra film.

 

Ingen superhjältefilm är bättre än sin skurk och i det här fallet är det Bane som är huvudondingen. Han gör ett bra jobb. Han låter som Sean Connery, men av någon skum anledning passar det. Tyvärr bara så är han inte med så mycket. Till skillnad från Jokern som fick ganska långa dialoger och tid framför kameran. Ett stort plus är att han ger Batman en jäkla massa stryk, det var vackert.

 

Den bästa karaktären i filmen var faktiskt Catwoman. Det är sällan man ser kvinnliga superhjältar som inte har konstant pms. Hon gör ett bra jobb. Sågblad på klackskor är coolt.

 

Filmer lider av ojämn takt och lite smålustig tidsaspekt på sin ställen men på det stora hela en mycket bra film och jag är glad att Nolan inte kommer göra fler Batmanfilmer.

 

/Johan

Jag säger alltid bra saker. Det är därför mitt namn börjar med ett "The". Har inte sett Batman ännu, får se när jag får tid och då jag är varken ett fan av Perumov eller Tolkien så skippar jag nog Alvklingan.

Jag som inte är jätte insatt i batman världen tycker ändå att Bane är en rätt tråkig karaktär (tycker skådespelaren gör ett mycket bra jobb), han kan inte känna smärta och är stark som ett as och är friendzonad men mer än så är det inte.

Du är en citatmaskin Dan. Jag håller med om att Sagan om ringen inte är så bra, men det var skönt att läsa en bok som var lagom enkel.

Krister. Alltså jämfört med Jokern så är Bane en ganska trist karaktär, men samtidigt tycker jag att det var skönt att han inte var en babblande psykopat.