kullberg

Som valv efter valv Växer Orden Tanken slår oss Vad gör vi här?

Bioshock i evighet.

Det är spelet alla har pratat om. Det är spelet som har alla har hyllat. Självklart blir jag lite skeptisk, men himla intresserad, det är ju det senaste Bioshock-spelet Bioshock Infinite. 

 

Bioshock Infinite är i grund och botten ett simpelt spel. Det är ett fps där spelmekaniken fungerar bra, även fast den kanske inte är särskilt nyskapande. Vad spelets styrka ligger i är inte actionscenerna utan i allt annat. Miljöerna är hur häftiga som helst. Karaktärerna är intressanta, handlingen är medryckande. Kort sagt: Bioshock Infinite är ett himla bra spel. Det märks att spelskaparna har brytt sig om det här spelet på alla plan.

 

 

Spelet handlar om en man vid namn Booker Dewitt. Han skall åka till den flygande staden Columbia för att hämta en kvinna vid namn Elizabeth. Detta för att kunna betala tillbaka sina skulder. Året är 1912. Columbia är en flygande stad som leds av en man som kalla Profeten. Istället för vara en del av USA så har staden dragit sig tillbaka upp mot skyarna där de kan utöva sin utopiska dröm om en stad som är renrasig och där man tillber USAs grundare. Ni vet, de där som är uthuggna i Mount Rushmore.

 

Väl uppe i paradiset ser Booker hur allt inte är som det skall vara. Rasismen frodas och annat som inte är så trevligt gör sig tillkänna. Det tar inte lång tid föränn Booker hamnar i trubbel och måste kämpa för att tas sig själv och Elizabeth där ifrån.

 

När jag spelar det här spelet vill jag vandra runt och uppleva allt som händer. Se alla detaljer, lyssna på alla musik. Vad spelet gör otroligt bra är hur allt funkar mellan Booker och Elizabeth. Det blir aldrig något tråkigt skydda-uppdrag där spelaren sliter sitt hår i frustration. Däremot tycker jag att det var för mycket action. Jag ville uppleva mer om handlingen, få chansen att upptäcka staden och suga in stämningen. Istället möts jag av horder av fiender. Det blir lätt enformigt.

 

Det är alla actionsekvenser som håller spelet tillbaka från att bli stilbildande och den där totala inlevelsen som infann sig i de tidigare "Shock-spelen" vill inte riktigt dyka upp.

 

/Johan

 

P.S.

 

Här är den utlovade stringbilden till The Dan.

 

 

D.S.

Tack för bilden, den värmer i vinterkylan. Angående Bioshock har jag inte mycket att säga, provade första spelet men det hade ingen riktig förmåga att få mig fortsätta. Börjar nog från början någon gång i framtiden bara för att se vad det är folk snackar om. Sen har jag ju inte ens klarat av system shock 2 ännu.

System Shock 2 är nog det bästa, tycker jag. Bioshock ett var också bra, men där hade de offrat för mycket för att uppdatera designen av spelet.