kullberg

Som valv efter valv Växer Orden Tanken slår oss Vad gör vi här?

A song of ice and fire

Hur börjar man skriva om George R.R. Martins stora fantasyverk? Jag vet inte riktigt, faktiskt. Hans böcker är så pass omfattande att jag omöjligt kan beskriva handlingen och dess karaktärer. Men jag skall ge en väldigt kort sammanfattning som absolut inte på något sätt kommer göra de fem släppta böckerna till rätta.

 

Vintern är påväg till Westeros. Magin har försvunnit. Uppe i norr bortom den stora isväggen börjar de odöda röra på sig. På andra sidan av havet reser sig en drottning i exil vars släkt för inte så länge sedan höll makten i Westeros, nu vill hon sätta sig själv på tronen. Samtidigt som hon vill ha makten tävlar de många släktena om makten över landet som nu är splittrat.

 

A song of ice and fire är en rå och mycket mörkt fantasysaga som är en invecklad historia om släktfejder. George R.R. Marting har i böckerna ett otroligt karaktärsgalleri där många interagerar med varandra med varierande utgång. De flesta är med i "The game of thrones" det vill säga att många vill sitta på tronen som kung eller styra den på något sätt. Antingen vinner man eller så dör man. Sedan finns det de som har helt andra mål och agendor. Hämd och kärlek är kanske de vanligaste. 

 

A song of ice and fire är ruskigt bra. Dessa böcker är vad jag skulle kalla mästerverk och det är kanske de fantasyböckerna som jag kan rekommendera till någon som vanligtvis inte läser den här typen av litteratur. Handlingen är spännande. Karaktärerna utvecklas, förändras och ganska ofta dör. Nu låter jag som en fanboy...Men det finns faktiskt liiiiite mindre bra saker med de här böckerna.

 

Som jag nämnde så dör karaktärer. Ingen är säker. Men för att få böckerna att fortsätta så måste ju nya karaktärer in i handlingen. De nya karaktärerna är inte lika intressanta att följa som de som var med i från början. Jag tycker också att George borde vara bättre på att faktiskt knyta ihop trådarna och inte dra ut på dem så jäkla länge. Nu kommer jag skriva något som är väldigt inte-mig och helt enkelt mena att det vore kul om något bra kunde hända någon i dessa böcker.

 

Böckerna är, som jag nämde, råa och väldigt mörka. Det är bra. Men det finns en gräns. Det vore fint om det kunde hända något bra för någon karaktär någongång. Det blir lite väl deppigt. Georges författarstill kan sammanfattas med bilden nedan:

 

 

Nåja. Nu har jag skrivit en jäkla massa. Läs hans böcker, de är långt bättre än tvserien. Jag skulle vilja kunna skriva som han...Någon dag så kanske.

 

Words are wind. You know nothing Jon Snow.

 

/Johan

Jag gillade när du skrev: "Magin har försvunnit. Uppe i norr bortom den stora isväggen börjar de odöda röra på sig."

Vad vaknade de av? Väckarklockan antagligen för inte var det magi inte. Magin är borta. Borta med vinden, vilket också är ett konstigt uttryck då vinden inte direkt försvinner, den bara förflyttar sig. Och hade den inte gjort det hade det inte varit någon vind till att börja med.

Men vart var jag? Just det.

Hej! Jag har läst ditt inlägg och vill göra dig medveten om detta!

Nja, ironiskt nog så vaknar de för att magin börjar komma tillbaka :p

Kul att du gillade mitt inlägg.