More tombs, less raiding, please!
Tomb Raider
Data och teve-spel har gått från att vara en i princip helt manlig hobby till att också älskas av kvinnor. Detta är bra, mycket bra på många sätt. Men det finns ett problem och det är att de flesta spel fortfarande är riktade mot män. Ett tydligt exempel på detta är i princip alla spel som har en stor produktionsbudget. Tack och lov börjar det komma ut spel som Tomb Raider, och om lite mindre en månad Remember Me, som jag har stora förhoppningar på.
Omstarten på Tomb Raider är en brutal saga om hur Lara Croft går från att vara en naiv ung kvinna till att bli en hårdför och självsäker överlevare. Hennes utveckling är intressant och välskriven och ovanligt mogen för att vara den här typen av spel.
Lara Croft och hennes kollegor är ute och letar efter en bortglömd japansk ö vid namn Yamatai. Där skall det tydligen ha funnits ett rike som leddes av en mytisk drottning. Det kommer en oväntad storm och de förliser. På ön finns det galna keppsbrutna soldater som gör livet surt för vårat gäng. För att överleva måste Lara göra diverse hemska saker som att skjuta rådjur och döda män.
Tomb Raider är ett bra spel. Det märks att spelskaparna har gjort sitt yttersta för att göra något nytt av Lara Croft och Tomb Raider. Spelmekaniken och upplägget är en blandning av Uncharted och Batman Arkham Asylum. Det vill säga en linjär story med delar som är ganska öppna för utforskning. Under spelets gång hittar man utrustning och får färdigheter som gör att man kan utforska mer och hitta hemligheter som inte gick att ta sig till tidigare.
Det är lite kul att spelet liknar Uncharted så mycket då Uncharted fick sin inspiration från de tidigare Tomb Raider spelen.
Lara Croft är en bra karaktär. Hon har personlighet och man har lyckats göra en kvinnlig huvudroll som inte är sexualiserad. De andra karaktärerna är däremot en grupp vandrande klichéer. Den ganska arga svarta kvinnan, maoriern som är stor och snäll och tror på spöken, nörden som är kär i Lara, Lara bästa vän som är till för att hamna i trubbel, den kändis kåta killen som föråder gruppen...Det finns fler karaktärer än så, men de lämnar ett tamt intryck.
Mitt enda stora klagomål gäller egentligen inte bara Tomb Raider som spel utan snarare actionspel i ren allmänhet. Varför måste man döda så himla många? Räknar man till antalet döda så är Lara Croft en av världshistoriens värsta massmördare. Det blir lite fånigt när Lara i början av spelet gråter och blir deppig efter att ha dödat en person i självförsvar, minuter senare börjar skjuta folk i huvudet med pil och båge. De där väldigt starka första två timmarna av spelet får inte samma effekt efter det.
Ett mycket bra spel helt enkelt. Det har sina stunder. Det är spännande och håller rakt igenom. Det klockar in på runt tolv timmar om man inte bryr sig om att leta alla hemligheter, då tar det nog ett par timmar till.
Hej hej Skyrim.
/Johan
Kommentarer
Postat av: The Dan
Jag har nästan alltid förespråkat moget historieberättande i spel men nu börjar jag ändå känna en viss tristess kring att allt skall vara så seriöst och moget hela tiden. Samtidigt är jag i en period där jag inte ens vet vilket spel jag vill spela egentligen så mina nuvarande preferenser är högst suspekta.
Postat av: Johan
Jao, men samtidigt visar det på att de som köper tevespel också börjar bli äldre?
Trackback
